Jag har insett att det är inte värt ens tid att ha folk runt en som inte står på ens sida. Det är ingen idé att försöka kompromissa mellan allas viljor, för man glömmer bort sin egen vilja.

Jag är en person. Jag fattar mina egna beslut och jag är trött på att andra ska lägga sig i vad jag gör. Jag tänker göra saker för min egen skull, för att jag vill det. Inte för att alla andra vill det. Om det är någon som inte tycker om det så är det deras problem.

Folk får för sig saker, lägger sig i och tror de vet bäst. I själva verket är det de som beter sig illa, för man ska inte lägga sig i saker man inte vet något om. Dessa vill man inte umgås med, för de personerna står inte på ens sida. Det är egentligen deras eget fel att någon beter sig annorlunda, men de skyller på någon annan för de kan inte tänka sig att de själva gör något fel. Det finns ingen förståelse för andra människor i det tänket, det finns bara en vilja att personer runt omkring ska gör som de säger, inte vad de själva vill.

De personerna man trodde alltid skulle stå på ens sida, har helt enkelt slutat göra det.

Nu är jag tillbaka i Halmstad, och jag tänker faktiskt vara lite gnällig. Är lite tjurig för tillfället, jag tycker inte om när saker inte blir som jag tänk mig. Har tagit mig igenom första arbetsveckan nu, det har gått bra. Varje dag har jag sett fram emot idag, så jag kunde få umgås med folk efter fyra dagars social isolering. Men det blev ju inte som jag tänkte mig, för när jag kom hit hade större delen av gruppen åkt iväg, och resten var upptagna på varsitt håll. Så jag blev ju lite ledsen för jag hade inte tänkt mig att jag skulle sitta själv i min lägenhet, ville ju hänga lite i Halmstad innan jag flängde iväg igen. Inte någons fel egentligen, men nu ångrar jag lite att jag inte åkte dit idag. Jag hade behövt lite vettigare umgänge efter att hela veckan lyssnat på samtal om xbox, bilar, fiske m.m Dom är roliga att lyssna på, men det skulle vara lite kul med lite andra samtalsämnen också.

Nu lyssnar på jag på Lasse Lindh och känner mig lite gladare. Imorgon är det midsommar! Det blir nog en mysig dag i sällskap av goda vänner med flera!

Vilken dag! Det började trögt när jag skulle börja skriva på hemtentan och det kändes som om den tomma sidan bara hånade mig. Men jag gav igen genom att skriva över halva tentan idag! Det har inte ens tagit hela dagen, jag hann sitta ute i solen i ett par timmar, och sedan gå på mysig kvällspromenad. När jag kom hem satt Emilie och kollade på Eurovision, och vi fick se världens minsta huvud på tv.

Förutom det så har vi bokat resa till Santorini, Malin, Emilie och jag! Vi åker nästa lördag och är borta en vecka. Det kan minst sagt behövas, vi behöver fly landet alla tre.

Imorgon ska jag försöka skriva färdigt hemtentan och även fortsätta packa inför flytten på tisdag. Tillvaron är på topp just nu!

Hela våren har gått alldeles för fort. Om en vecka flyttar jag ut ur det här huset till min egna lilla lägenhet, som jag har sett fram emot sen i början av mars. Ändå känns det som om det var förra veckan jag var nere och skrev kontraktet. Snart har jag gått första året på högskolan, och jag ska börja om ettan i höst. Tredje gången gillt som man säger, men nu vet jag iallafall inom vilket område jag vill jobba efter skolan, och då kan jag inte stanna kvar på det utbildningen jag går.

Men jag är nöjd med tillvaron för tillfället. Jag har lärt mig att man ska ta saker som det kommer, man vet aldrig vad som kan hända.

Jag hänger inte riktigt med i svängarna, saker har hänt fort och det är redan slutet av maj. Jag lever fortfarande i mars. Vart tog tiden vägen?

Dagen har knappt börjat, ändå har jag utsett detta till en bra dag, den bästa på länge! Man blir liksom upplyft när folk tror bra om en. Igår var en bra kväll, sista gång Smålands hade öppet för terminen. Jag var där, det blev bestämt i sista minuten. Mest för att jag var rastlös. Jag hamnade med ett roligt gäng (som jag aldrig träffat förr), fick öl- och cideretiketter över hela armarna och hamnade till slut på Kåren. Mycket bra kväll.

Det är något som gnager, men jag vet inte vad. Jag har inte så mycket att stressa över, och det är inget annat som är fel såvitt jag fel. Men ändå är det något.

Jag ska försöka ta mig till stugan någon helg och njuta av stillheten.

Helgen har varit väldigt rolig, och nykter! Det är väldigt skönt att ha koll på sig själv samtidigt som man ändå kan vara ute och dansa och prata med lite roligt folk. För dansa gjorde vi, i nästan två timmar. Trångt, varmt och svettigt, men kul var det!

I veckan hoppas jag på att få min kurslitteratur så jag kan sysselsätta mig lite, börja med tentan och sådär.

Jag är lite trött på att jag tar illa upp för saker som jag vet man inte borde ta illa upp av. Jobbigt när magkänslan inte vill lyssna på förnuftet. Jag upprepar "vad spelar det för roll om 100 år?" om och om igen som något slags mantra och hoppas på att det fungerar. Imorgon vill jag vara på bra humör, vi är ju till och med bjudna på förfest! Blev riktigt glad när det löste sig, imorgon tänker jag ha roligt! Eftersom jag är Generalen har jag meddelat de andra som ska med också.

Min dator är för övrigt väldigt seg för tillfället, jag blir så irriterad!

Idag är det Negerbollens dag, vi har gjort negerbollar dagen till ära och ska lite senare äta dessa till en brittisk thriller. :)

Girls are like apples on trees. The best ones are at the top of the tree. The boys don't want to reach for the good ones because they are afraid of falling and getting hurt. Instead, they just get the rotten apples from the ground that aren't as good, but easy. So the apples at the top think something is wrong with them, when in reality, they're amazing. They just have to wait for the right boy to come along, the one who is brave enough to climb all the way to the top of the tree.